Jess, så har man klarat sin första muntliga tentamen. Rätt smärtfritt får man väl ändå säga. Jag fick stå där och dra i en mink-penis och visa runt lite i hur han fungerade och sen samma sak med damen. Så fick jag också köra en speed-version av kranium och kotpelare eftersom vi då hade väldigt dåligt med tid. Men gött! Nu är den i alla fall över och ja kan fokusera på den riktiga tentan på fredag.

Man kan ju tro att det bara är hårdplugg, ingen vila bara krvstoppa men så är väl kanske inte helt fallet... Igår till exempel pluggvägrade jag och låg o fes i sängen hela dagen med filmer o grejer innan ja stack iväg o träffa lite folk från klassen för att se fler filmer. Sjukt skönt. Min kropp har verkligen svårt att klara att plugga på söndagar, konstigt det där...

Har erbjudande på 4 studentrum för tillfället, vet inte hur jag ligger till på dem än men ja håller tummarna som tusan för att de ska funka med nån av dem. Små sketna rum är det men jag längtar så efter något eget.

På fredag är det tenta o när jag är färdig väntar Ole på mig! Så sjukt kul ska de bli, vi kör minisemester o ska bo på hotell några nätter. Hur härligt sm helst. Blir väl säkert lite eftertentafest också, så det har förutsättningar för att bli en riktig höjdarhelg!

Man får väl börja överväga det där med att börja tycka om tjejer lite mer kanske...
Har just spenderat en kväll med en hel del sköna brudar och en hel hög sjukt ointressanta killar. Speciellt min granne var osedvanligt oskön. Jag märkte tidigt att han inte va nått att ha, men när han börja berätta om att prins Carl Philip gick i hans klass och att han hatade sossar blev det bara för mycket. Jag kallade honom borgarsvin och sen var den saken biff. Dessvärre var han så jävla överartig att han inte ens tog denna hint utan fortsatte att va artig även efter det. Jag undvek honom i mesta möjliga mån för att säga det milt...
Nej men en riktigt fin kväll ändå. Hittat en tjej som verkar riktigt lovande. Och göteborgare till på köpet! Jag ska kanske klara de här åren trots allt...

Fy fan vad kul det att träffa folk genom dans! :D

Oj, vad konstigt det känns att vara tillbaka i världen där nästa prov är det mest intressant att prata om. Jag hade glömt hur skumt det är att planera och stressa upp sig för något som oundvikligen kommer närmre och närmre och när man väl kommit förbi det kommer nästa hinder att förbereda sig för. Det tar ju liksom aldrig slut! Eller ok, om sisådär 5½ år så, då ska vi nog ha lugnat ner oss över tentorna...

Ja, på måndag är första muntan. Den känns inte som den kommer bli så blodig, eller jo ganska blodig blir den väl eftersom vi ska leka med inälvor, men jag tror inte den blir så svår. Det är den skriftliga tentan nästa fredag som är den riktiga utmaningen. Jag måste dock säga att efter att ha kikat lite på tidigare års tentor är jag inte så orolig för den heller. Jag har trots allt 9 dagar på mig att smälla in allt det jag inte riktigt fattat och tragglat än. Ska nog ordna sig fint...

Ikväll ska jag dansa lindy hop för första gången på en bra stund. Finns en rätt stor klubb i stan som har lite socialdans på tisdagar, det ska bli skitkul! Hoppas bara att det inte är allt för lite eller allt för oengagerade människor där, så att det blir nått dansa av.

Har i alla fall bokat första resan tillbaka till moderlandet - eller kanske staden nu för tiden - kommer hem helgen 16-18 oktober. Boka in det nu, allihop!

Det är så svårt. Och det är så irriterande. Och det är så kämpigt.
För precis ett år sedan var jag i precis samma situation som nu. Jag hade gett mig av till en helt ny stad med helt nya vanor, ställen, seder och människor. Jag var själv på en ny plats och fram för allt i en ny situation.
Så tycker man att man kämpar och lyckas göra det ganska bra för sig själv. Och då smäller nån undan benen på en. Pang och du måste lämna allt du samlat på dig för att svepa iväg till nästa osäkra kort.

Ja, jag är lite nere. Jag sitter hemma på en lördagkväll, för mig själv. Jag har haft en nästan produktiv dag, fått gjort det jag tänkte. Sett en film och ätit trams. Och sen inget. Jag känner ingen här. Jag har ingen att vända mig till, inget att landa hos och ingen att krascha hos. Ikväll saknar jag min Hanna väldigt mycket. Hon har alltid något smart att säga när man är ledsen. Hon vet alltid vad jag menar och förstår mig så himla väl. Jag saknar min Ole också. Han har alltid armar som vill kramas och en trygghet jag behöver.

Ja, detta var vad jag ville. Detta är min dröm. Men jag hatar det. Jag hatar att jag är ensam, att jag måste kämpa mig till allt jag vill ha nu och känna mig som en jävla 6-åring som är rädd att ingen kommer tycka om mig eller att de ska vara dumma mot mig. Jag hatar att det bara går en massa brudar i min klass och att de alla är så sjukt svåra att tas med. De säger en sak och menar något annat och gör något tredje, jag vet inte hur jag ska hantera dem!?

Ja fan, är det nån kväll man ska va ensam och deppig är det väl en lördagskväll. Men ändå, det suger.

Jag saknar mitt Oslo så jävla mycket!

Ja visst blev det trevligt igår!

Det var inte den bästa kvällen i mitt liv, men det var kul att prova på en av de beryktade gasquerna. Det blev en ganska lång kväll som började i stora salen på VG-nationen och slutade i festsalarna hos ÖG-nation. Tänkte visa några av de bilder som lyckades bli tagna under kvällen:



Två av bordsgrannarna, Javier och Emma



Manskören kom på besök och sjöng några låtar



Många, många sånger och flera av dem med spännande rörelser och attiraljer



De två flickorna som tagit hand om mig på nationen - Sara och Jenny



Kvällen avslutades med detta härliga storband på ÖG. Fick till och med en lindy-dejt med en tjej till på tisdag!

Jepp, här fick ni en lite insyn i det sjuka, sjuka studentlivet. Det var helt vilt, igår betalade jag 130 spänn för öl till fem personer!!! Jag är van att få kanske 1½ för samma pris. Sjukt...

Idag ska jag på min första gasque. Det är en fest som är lite mer traditionell och strikt än andra fester. Dock är det här en nybörjar-gasque, så man blir säkert inte utkastad om man gör fel. Men man får i alla fall en så här tuff inbjudan:



Fint ska de va!

Eftersom det står kavaj ska jag åtlyda och ta på mig min lilla kostym. Klänning är för kvinnfolk och transor.

Imorgon hoppas jag kunna uppmana kraft att städa och plugga lite. Nu är det två veckor till tenta. Lite småstressad efter att igår ha fått ett helt nytt område att lära mig. Men jag är ju så himla smart så det ska nog gå vägen ändå!

Ikväll vinner min pappa pengar på tv!

Vissa dagar på den här utbildningen är det som montessoriskolan all over again och vi får leka oss till kunskapen. Det är svinkul! Som de senaste veckorna, då har vi fått skära upp 2 råttor och 2 minkar + ett hjärta och lungorna från ett får. Sen har vi också fått titta inne i två små grisar. Nästa vecka ska vi få öppna upp en räv också. Fatta vilken cool utbildning! Det första jag gjorde min första dag här var att få lägga öppningssnittet på råttan, kände mig inte så kaxig just då men nu känns det som en evighet sen.

För att ni ska förstå hur tufft det är ska jag visa en bild från en av handledningarna vi fått. Här ser man bukspottskörteln och det mesta av tarmarna:



Så himla tufft...

Om två veckor är det fullt upp med tentor. Just nu känns det ganska lugnt faktiskt. Alla pratar om hur det här är den mest överpluggade tentan någonsin och att nästan ingen kuggar den. Missförstå mig rätt nu, jag pluggar och har mig, jag bara stressar inte över den tiden jag inte gör det utan försöker slappna av istället. Känns bra...

Fick order av Hanna igår att börja skriva här igen, så jag tänkte i alla fall ge det ett litet försök.

Innan jag börjar med det andra så hoppas jag att det inte är någon som har missat min fräcka pappa på tv! Han var med i lördags på Postkodmiljonären och är med nu igen på fredag eftersom han inte hann klart där i stolen. Kolla kolla!

Som säkert de flesta vet vid det här laget har jag kommit in på veterinärlinjen i Uppsala och flyttade hit mycket hastigt och mindre lustigt. Det var väldigt kämpigt att lämna Oslo och det liv jag skapat där det senaste året.
Nu är jag dock framme och det börjar kännas nästan normalt att vara här. Dagar flyter på och den gamla plugg-lunken börjar infinna sig. Det är ganska kul att plugga faktiskt, jag har saknat det!

Det är ganska annorlunda här mot gymnasiet, det är det inga tvivel om. Givetvis är folk äldre, jag är utan tvekan en av de yngsta i klassen. Sen är folk mer motiverade, det här är vad alla verkligen vill och de flesta har kämpat mycket för att komma hit vilket ger en positiv och förväntansfull atmosfär. Sen är det ju också fler snillen här än det brukar samlas i klasser. Vi har några riktiga bessewissrar och översittare men väldigt många fler trevligt hjälpsamma, smarta människor. Jag tror att en del är stressade nu i början och vill veta mest ch va duktigast. Misstänker dock att det kommer att försvinna mer och mer desto längre vi kommer och allt är nytt för alla.

Boende är en stor fråga för mig för tillfället. Jag bor just nu som inneboende hos en mycket trevlig man som heter Sven. Förutom att det är lite jobbigt att leva ur flyttlådor måste jag säga att det funkar riktigt bra. Speciellt som han nästan aldrig är hemma just nu. Jag håller på att leta studentrum och lägenheter ändå och hoppas snart få något mer permanent ställe att bo på.

Det jag saknar mest med Oslo är mina bästisar. Hanna och Ole. Det känns jättekonstigt att inte bo med Hanna längre och ha henne att ventilera eller vara tyst tillsammans med. Blev så van vid att alltid ha henne där att det känns som att det nästan alltid varit så, även om det bara var typ 9 månader. Ole saknas också mycket, vi hängde ju ihop nästan hela tiden det sista och det är skitkonstigt att inte kunna hänga med honom på eftermiddagarna. Men han har lovat att komma och hälsa på så mycket han kan och nu har han till och med fått ett extrajobb så han har råd att komma hit lite oftare. Dagen för min första skriftliga tenta kommer bli ljuv för då har jag inget att plugga på och den helgen kommer Ole hit. Vilken fest det ska bli!

Det finns mycket jag skulle kunna skriva om, men jag nöjer mig med det här till att börja med. Kanske lite konsigt att ha kvar projectoslo som titel nu, men orka byta...

Ja, jag har brant mig lite.

Stallet pa armen dar festivalarmbanden suttit har blivit rott. Den stackars huden har ju inte sett solen pa flera ar.

Omradet dar jag haft mina shorts pa Peace&Love ar rott. Den huden blev nog heller aldrig solad.

Idag har det storshoppats och vi har gjort en del fynd. Lina tappade nastan bort mobilen.

Dock ar dagens fittor manniskorna pa hogskoleverkar i Norge. De har raknat totalt fel pa mina betyg och darfor vill de inte ha in mig pa veterinarhogskolan i ar heller. Overklagan eller depression, here I come...

Framme i hettan och alskar det.

Hinner inte skriva sa mycket for tiden pa internetcafet ar nastan slut, men gud vad vi slappar!
Har kopt varsinn liten madrass som vi ligger o guppar pa havet med.
I eftermiddag ska vi ut pa battur med middag pa havet, harligt.

Ca 35 grader idag, far val funka.
Hoppas det regnar pa er dar hemma ;)

Imrgon gör Linan och jag favorit i repris och drar till Agia Napa. Där väntar sol, bad, öl, hav, fest, dans och snygga människor. Plus en massa skumma raggningsrepliker.

I år får vi fan ta oss samman och göra den där listen på skumma grejer man får höra som skandinav i ett strand-raggar-land.

Det får nog ha varit sista året på P&L i år. 3 år is the charm.
Hade det trevligt och galet och allmänt fint, men nog är nog.
Så nästa år blir det nog Roskilde...

Att köra karaoketaxi måste va ett av världens jobbigaste arbeten.

Å andra sidan bor jag så högt upp att jag har kvällssol i vardasrummet till 22 och att duvorna sitter och skiter på mitt fönsterbräde.

It's the little things in life...

Idag fick jag hålla en anställningsintervju på jobbet. Detta gjorde en av mina kollegor jättesur. Det i sin tur gjorde mig väldigt nöjd och glad.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen.

Har inte fått så mycket 17 mai bilder än, men hittade några från grillningen på kvällen i min kamera så jag tänkte visa lite.



Grillmaster



Svampbob var ledsen och det drog ner stämningen en aning...



Här är några dagar senare, när jag lagade lyxig måltid till mina vänner. Se så glada de blev!



Så hade vi en liten inflyttningsfest i fredags, var så trevligt så



Jag tror att i framtiden kommer jag se tillbaka på den här tiden i Oslo med Hanna som den lyckligaste i mitt liv

I fredags hade vi inflyttningsfest här i bygget. Vi bjöd båda in folk från jobben och landade på ca 15 personer. Alltså ganska mycket i en lägenhet på dryga 50 kvadrat med sittplatser nog för 2/3 av en genomsnitts-Svensson-familj.

Vi har också fått upp Hannas pole nu, den står lite lagom snett i vardagsrummet och sprider glädje genom att reflektera ljuset så att var man än står i rummet har man solen i ögonen. Fantastiskt.

Vi blir bara lyckligare och lyckligare här, det är konstigt hur det där fungerar. Igår gick vi ut för att dansa oss natten igenom, upptäckte att stan av någon anledning var helt död och inga ställen såg roliga ut för att vi skulle gå in, så vi vandrade stan runt, hamnade på en svinmysig bar med riktig hemmakänsla och satt där och pratade minnen, drömmar och resor ända tills de stängde. Då gick vi hem och la oss, totalt tillfredställda och nöjda.

Under veckan ska Ivan och jag spela in en låt vi har skrivit i studio. Det ska bli kul att sjunga lite mer och höra mig själv faktiskt. Var så längesen jag gjorde något sånt seriöst.

Idag har jag exakt noll planer. Jag har dock skrivit till Edvard (Hannas jobbkompis och den enda vi känner som är mer intresserad av longboards än jag är) och frågat om vi ska åka lite ihop. Kan ju bli hur bra som helst.

På fredag kommer jag till Sverige och på lördag är det bröllop! Eftersom vi norrmän fortfarande har ledigt på pingst så har jag alltså måndagen fri och får alltså ännu en långhelg. Haha, synd för er...

Idag har jag inte mindre än två träningstips till alla er soffpotatisar där ute som inte hade vett nog att vara här och fira 17 mai och melodifestivalvinst med oss. Läs och lär.

- Slå vad med dina vänner om att du inte kan gå ner 3 kilo genom att springa 30 min om dan i 30 dagar. Svinsmart move och verkligen bästa moviationskicken, tydligen.

men min personliga favorit är:

- Ta med dig 3 vänner, en engångsgrill, en heliumballong i form av en gul svamp och lite korv till en park nära dig, skratta tills du får kramp i magen, skratta lite till och pusta efter andan. Effektivt som fan, jag har massa träningsvärk i magen idag.


Natinaldagens klart gladaste bild:



Norsk flagga, norsk sløype (den lilla vimpeln över tutten), vissla i munnen och Svampbob på släptåg.


För fler bilder och vidare utläggningar om både 16 och 17 mai, se Hannas fantastiska blogg.

Hanna och jag har just för andra gången gått på lyxresturangen som ligger i vår byggnad. Ett samtalsämne som kom upp var just det att vi nu är två brudar med fast heltidsjobb som vi tycker om, vänner vi litar på, ett förstahandskontrakt på en härlig lägenhet mitt i den mest attraktiva delen av Oslo. Vi är ganska feta ändå.

Jag har också tänkt på det där, när slutade jag sakna Sverige? När blev Oslo mitt "riktiga" hem?

Jag tror det var efter att jag och Hanna började bo tillsammans på allvar. Det var liksom som att bitarna föll på plats och jag kunde slappna av på allvar. Även om det var då alla problemen började funkade det så bra eftersom jag hade henne att tackla det med.

Och när började jag va en sån som sitter på bussen och njuter av färden snarare än att behöva upphålla mig med tusen saker?

Jag har alltid varit ett understimulerat barn. Eller kanske snarare, jag har alltid tyckt om att överstimulera mig själv. Jag satt alltid med musik, MSN, harpan och läxorna samtidigt. Eller kanske TV också. När jag pendlade till partille satt jag alltid antingen med både musik och bok eller ljudbok och sudoku. Det gick ju inte att bara göra en sak i taget, för då kunde jag inte koncentrera mig.
Så har jag nu upptäckt gång på gång på diverse tåg- och bussresor hur lite jag egentligen behöver underhålla mig själv med. Jag trivs ofta bra med att bara se ut genom fönstret. Kanske lyssna på musik och följa med i naturen. Försöker övertala mig själv till att börja läsa, men får egentligen inte alls lust till det.
Fortfarande överpackar jag på underhållningsfronten och tar med mig bok, tidning, mp3, dvd-spelare plus 30 filmer och serier, godis, dricka, mat och en massa annan skit. Så kommer jag fram och har knappt öppnat väskan men måste ändå kånka runt på allt tramset tills jag ska hem igen. Konstigt. Jag måste nog börja anpassa mig efter mig själv lite bättre.

På lördag är det 16 mai och då ska man fest gärnet. Jag jobbar fram till 7 så jag får jobba ikapp alla andra, får antagligen köra fickplunta med läkarsprit i på jobbet. På 17 mai ska jag försöka komma ur sängen och se på festligheterna i staden. Fast Lina är ju här och hon är så där irriterande morgonpigg för det mesta så det kanske kommer lösa sig ändå.

Longboarden och jag är fortfarande vänner, fast jag råkade köra den genom en lerpöl idag. Lite putsande och pussande senare mår den ganska bra igen. Stackars...

Yey! Fick äntligen kontakt med någon som är lika uppspelt över min nya longboard som jag - tack Remina!

Måste ju slänga upp en bild på min nya baby, är ju så snygg att jag nästan storknar...




...och äntligen får jag ha lite dåligt inflytande på någon! Inte bara har jag fått Ole till att göra om sin älg efter mina önskningar och gjort den rutig...

(försökte lägga upp bild här men det gick inte)

...utan nu ska han också pierca sig! Woohoo! Jag är bad, bad, BAD!

:D