Ett kilo biff motsvarar koldioxidutsläppet av att köra 7 mil med bil enligt boken "100 sätt att rädda världen"

Grönsaker, anyone?

Jess, så har man klarat sin första muntliga tentamen. Rätt smärtfritt får man väl ändå säga. Jag fick stå där och dra i en mink-penis och visa runt lite i hur han fungerade och sen samma sak med damen. Så fick jag också köra en speed-version av kranium och kotpelare eftersom vi då hade väldigt dåligt med tid. Men gött! Nu är den i alla fall över och ja kan fokusera på den riktiga tentan på fredag.

Man kan ju tro att det bara är hårdplugg, ingen vila bara krvstoppa men så är väl kanske inte helt fallet... Igår till exempel pluggvägrade jag och låg o fes i sängen hela dagen med filmer o grejer innan ja stack iväg o träffa lite folk från klassen för att se fler filmer. Sjukt skönt. Min kropp har verkligen svårt att klara att plugga på söndagar, konstigt det där...

Har erbjudande på 4 studentrum för tillfället, vet inte hur jag ligger till på dem än men ja håller tummarna som tusan för att de ska funka med nån av dem. Små sketna rum är det men jag längtar så efter något eget.

På fredag är det tenta o när jag är färdig väntar Ole på mig! Så sjukt kul ska de bli, vi kör minisemester o ska bo på hotell några nätter. Hur härligt sm helst. Blir väl säkert lite eftertentafest också, så det har förutsättningar för att bli en riktig höjdarhelg!

Man får väl börja överväga det där med att börja tycka om tjejer lite mer kanske...
Har just spenderat en kväll med en hel del sköna brudar och en hel hög sjukt ointressanta killar. Speciellt min granne var osedvanligt oskön. Jag märkte tidigt att han inte va nått att ha, men när han börja berätta om att prins Carl Philip gick i hans klass och att han hatade sossar blev det bara för mycket. Jag kallade honom borgarsvin och sen var den saken biff. Dessvärre var han så jävla överartig att han inte ens tog denna hint utan fortsatte att va artig även efter det. Jag undvek honom i mesta möjliga mån för att säga det milt...
Nej men en riktigt fin kväll ändå. Hittat en tjej som verkar riktigt lovande. Och göteborgare till på köpet! Jag ska kanske klara de här åren trots allt...

Fy fan vad kul det att träffa folk genom dans! :D

Oj, vad konstigt det känns att vara tillbaka i världen där nästa prov är det mest intressant att prata om. Jag hade glömt hur skumt det är att planera och stressa upp sig för något som oundvikligen kommer närmre och närmre och när man väl kommit förbi det kommer nästa hinder att förbereda sig för. Det tar ju liksom aldrig slut! Eller ok, om sisådär 5½ år så, då ska vi nog ha lugnat ner oss över tentorna...

Ja, på måndag är första muntan. Den känns inte som den kommer bli så blodig, eller jo ganska blodig blir den väl eftersom vi ska leka med inälvor, men jag tror inte den blir så svår. Det är den skriftliga tentan nästa fredag som är den riktiga utmaningen. Jag måste dock säga att efter att ha kikat lite på tidigare års tentor är jag inte så orolig för den heller. Jag har trots allt 9 dagar på mig att smälla in allt det jag inte riktigt fattat och tragglat än. Ska nog ordna sig fint...

Ikväll ska jag dansa lindy hop för första gången på en bra stund. Finns en rätt stor klubb i stan som har lite socialdans på tisdagar, det ska bli skitkul! Hoppas bara att det inte är allt för lite eller allt för oengagerade människor där, så att det blir nått dansa av.

Har i alla fall bokat första resan tillbaka till moderlandet - eller kanske staden nu för tiden - kommer hem helgen 16-18 oktober. Boka in det nu, allihop!

Det är så svårt. Och det är så irriterande. Och det är så kämpigt.
För precis ett år sedan var jag i precis samma situation som nu. Jag hade gett mig av till en helt ny stad med helt nya vanor, ställen, seder och människor. Jag var själv på en ny plats och fram för allt i en ny situation.
Så tycker man att man kämpar och lyckas göra det ganska bra för sig själv. Och då smäller nån undan benen på en. Pang och du måste lämna allt du samlat på dig för att svepa iväg till nästa osäkra kort.

Ja, jag är lite nere. Jag sitter hemma på en lördagkväll, för mig själv. Jag har haft en nästan produktiv dag, fått gjort det jag tänkte. Sett en film och ätit trams. Och sen inget. Jag känner ingen här. Jag har ingen att vända mig till, inget att landa hos och ingen att krascha hos. Ikväll saknar jag min Hanna väldigt mycket. Hon har alltid något smart att säga när man är ledsen. Hon vet alltid vad jag menar och förstår mig så himla väl. Jag saknar min Ole också. Han har alltid armar som vill kramas och en trygghet jag behöver.

Ja, detta var vad jag ville. Detta är min dröm. Men jag hatar det. Jag hatar att jag är ensam, att jag måste kämpa mig till allt jag vill ha nu och känna mig som en jävla 6-åring som är rädd att ingen kommer tycka om mig eller att de ska vara dumma mot mig. Jag hatar att det bara går en massa brudar i min klass och att de alla är så sjukt svåra att tas med. De säger en sak och menar något annat och gör något tredje, jag vet inte hur jag ska hantera dem!?

Ja fan, är det nån kväll man ska va ensam och deppig är det väl en lördagskväll. Men ändå, det suger.

Jag saknar mitt Oslo så jävla mycket!

Ja visst blev det trevligt igår!

Det var inte den bästa kvällen i mitt liv, men det var kul att prova på en av de beryktade gasquerna. Det blev en ganska lång kväll som började i stora salen på VG-nationen och slutade i festsalarna hos ÖG-nation. Tänkte visa några av de bilder som lyckades bli tagna under kvällen:



Två av bordsgrannarna, Javier och Emma



Manskören kom på besök och sjöng några låtar



Många, många sånger och flera av dem med spännande rörelser och attiraljer



De två flickorna som tagit hand om mig på nationen - Sara och Jenny



Kvällen avslutades med detta härliga storband på ÖG. Fick till och med en lindy-dejt med en tjej till på tisdag!

Jepp, här fick ni en lite insyn i det sjuka, sjuka studentlivet. Det var helt vilt, igår betalade jag 130 spänn för öl till fem personer!!! Jag är van att få kanske 1½ för samma pris. Sjukt...

Idag ska jag på min första gasque. Det är en fest som är lite mer traditionell och strikt än andra fester. Dock är det här en nybörjar-gasque, så man blir säkert inte utkastad om man gör fel. Men man får i alla fall en så här tuff inbjudan:



Fint ska de va!

Eftersom det står kavaj ska jag åtlyda och ta på mig min lilla kostym. Klänning är för kvinnfolk och transor.

Imorgon hoppas jag kunna uppmana kraft att städa och plugga lite. Nu är det två veckor till tenta. Lite småstressad efter att igår ha fått ett helt nytt område att lära mig. Men jag är ju så himla smart så det ska nog gå vägen ändå!

Ikväll vinner min pappa pengar på tv!

Vissa dagar på den här utbildningen är det som montessoriskolan all over again och vi får leka oss till kunskapen. Det är svinkul! Som de senaste veckorna, då har vi fått skära upp 2 råttor och 2 minkar + ett hjärta och lungorna från ett får. Sen har vi också fått titta inne i två små grisar. Nästa vecka ska vi få öppna upp en räv också. Fatta vilken cool utbildning! Det första jag gjorde min första dag här var att få lägga öppningssnittet på råttan, kände mig inte så kaxig just då men nu känns det som en evighet sen.

För att ni ska förstå hur tufft det är ska jag visa en bild från en av handledningarna vi fått. Här ser man bukspottskörteln och det mesta av tarmarna:



Så himla tufft...

Om två veckor är det fullt upp med tentor. Just nu känns det ganska lugnt faktiskt. Alla pratar om hur det här är den mest överpluggade tentan någonsin och att nästan ingen kuggar den. Missförstå mig rätt nu, jag pluggar och har mig, jag bara stressar inte över den tiden jag inte gör det utan försöker slappna av istället. Känns bra...

Fick order av Hanna igår att börja skriva här igen, så jag tänkte i alla fall ge det ett litet försök.

Innan jag börjar med det andra så hoppas jag att det inte är någon som har missat min fräcka pappa på tv! Han var med i lördags på Postkodmiljonären och är med nu igen på fredag eftersom han inte hann klart där i stolen. Kolla kolla!

Som säkert de flesta vet vid det här laget har jag kommit in på veterinärlinjen i Uppsala och flyttade hit mycket hastigt och mindre lustigt. Det var väldigt kämpigt att lämna Oslo och det liv jag skapat där det senaste året.
Nu är jag dock framme och det börjar kännas nästan normalt att vara här. Dagar flyter på och den gamla plugg-lunken börjar infinna sig. Det är ganska kul att plugga faktiskt, jag har saknat det!

Det är ganska annorlunda här mot gymnasiet, det är det inga tvivel om. Givetvis är folk äldre, jag är utan tvekan en av de yngsta i klassen. Sen är folk mer motiverade, det här är vad alla verkligen vill och de flesta har kämpat mycket för att komma hit vilket ger en positiv och förväntansfull atmosfär. Sen är det ju också fler snillen här än det brukar samlas i klasser. Vi har några riktiga bessewissrar och översittare men väldigt många fler trevligt hjälpsamma, smarta människor. Jag tror att en del är stressade nu i början och vill veta mest ch va duktigast. Misstänker dock att det kommer att försvinna mer och mer desto längre vi kommer och allt är nytt för alla.

Boende är en stor fråga för mig för tillfället. Jag bor just nu som inneboende hos en mycket trevlig man som heter Sven. Förutom att det är lite jobbigt att leva ur flyttlådor måste jag säga att det funkar riktigt bra. Speciellt som han nästan aldrig är hemma just nu. Jag håller på att leta studentrum och lägenheter ändå och hoppas snart få något mer permanent ställe att bo på.

Det jag saknar mest med Oslo är mina bästisar. Hanna och Ole. Det känns jättekonstigt att inte bo med Hanna längre och ha henne att ventilera eller vara tyst tillsammans med. Blev så van vid att alltid ha henne där att det känns som att det nästan alltid varit så, även om det bara var typ 9 månader. Ole saknas också mycket, vi hängde ju ihop nästan hela tiden det sista och det är skitkonstigt att inte kunna hänga med honom på eftermiddagarna. Men han har lovat att komma och hälsa på så mycket han kan och nu har han till och med fått ett extrajobb så han har råd att komma hit lite oftare. Dagen för min första skriftliga tenta kommer bli ljuv för då har jag inget att plugga på och den helgen kommer Ole hit. Vilken fest det ska bli!

Det finns mycket jag skulle kunna skriva om, men jag nöjer mig med det här till att börja med. Kanske lite konsigt att ha kvar projectoslo som titel nu, men orka byta...