Och saker fortsätter att hända.

Vi har ju blivit av med lägenheten och håller på och letar ny. En glad nyhet är att nuvarande hyresvärdarna har sagt att vi får plocka med oss i princip så mycket möbler vi vill om det hjälper oss att fixa ett place. Det är väldigt bra, för vi har inte budget att köpa möbler och det är svårt att få tag i möblerade, schyssta lägenheter som inte kostar 15000 i månaden.
Och det är inte ens en överdrift.

Och på jobbet går det också bra. Ska vittna i rättssak snart för att försöka behålla min chef. Tror inte det kommer gå, men det går ju att försöka. Dessutom har jag fått en fejkbefodran. Jag ska vara skiftledare i en vecka på kvällsskiftet, ha ansvar för allt som händer och stänga och låsa butiken. För detta kanske jag får 200 extra den månaden. Yey.

Ännu en internationell gäst har slagit sig till ro i vår bäddsoffa. Han heter Nathan, är 27 år och från Auralien. Givetvis blev Hannan min störtförälskad direkt. Men man kan inte helt klandra henne. Han är het.

Jag har äntligen förstått mig på en del av norsk humor. Spenderade ett dygn med Ole då han försökte banka in så mycket komedi han kunde och hann och det gick faktiskt riktigt bra. Christoff Skau är min nya norska favoritkomiker.
Och så till det goa med att bo i en huvudstad; han bor granne med Ivan. Digg.

Till helgen ska Hanna till Sverige och jag blir själv i nordlandet. Får väl försöka hitta på något kreativt. Lär inte ara för svårt.

Idag kom solen fram på allvar och för första gången kunde jag se den komma upp på väg in till jobbet. Hela min kropp log av välmående.

Har varit lite uppehåll nu igen, dels på grund av totalt internet-breakdown och dels på grund av annat.
Till anna hör till exempel att vi tills för en timme sen hade två fransoser boende här. Genom en "kom-och-bo-hos-oss-era-stackars-fattigaturister"-sida Hanna anmält oss på kom i måndags kväll ett sött litet franskt par inramlandes genom dörren. De hade en vecka ledigt, var trötta på tråkiga Spanien, Frankrike och Italien och ville till exotiska och spännande Skandnavien. Eftersom de var i Sverige förra året var det nu dags för Norge och Oslo. Väldigt trevligt att ha dem här, de var väldigt franska och skrattade åt allt man sa. Nu åkte de iväg till Bergen för att sova på någon annans soffa ett par nätter, i Bergen, innan de drar tillbaka till Tolouse. De bjöd in oss hem till sig och hoppas verkligen på att vi hälsar på. Det hade vart sweet....

Jag jobbar alltså sent denna vecka. Ganska deg med sova länge, väldigt seg med inga kunder i butiken. Alla barn i området har sportlov (februariferie) den här veckan, så varenda kotte är på hyttetur i fjällen och ingen vill handla hos oss.
Dock spenderade jag nästan hela den häreftermiddagen med att bygga ihop två visningsexplar; en stor grön vagn att dra nödvändiga saker med och ett tv-bord i glas. Det var kul förutom att det var lite pinsamt att det fattades delar till tv-bordet. Fick dock improviseat lite och smällde ihop det hjälpligt så att folk kan få titta på det.

Nu har jag druckit lite franskt vin och lite norsk cider för att fira av fransoserna och tänker därför krasha i min väldigt bekväma säng inom kort. Typ 10 min.

Hanna ska dock på visning av ny lägenhet imorgon, så det är ju goda nyheter.

Och så ska en annan stackars fattig turist sova här i helgen.

Det är hårt att leva på toppen...

Jag påpekade det för kunderna och de gav mig smått nervösa/roade leenden tillbaka.
Trots skrocken satte jag mig på buss i 4 timmar för att ta mig hem till mamman och pappan. Tur att de blev glada, för det är förundrande tråkigt att sitta där, hur mycket man än underhåller sig själv. Tittade på säkert tusen avsnitt med Desperate Houswives innan dvd-spelaren dog.
Vad jag skulle komma fram till var i alla fall att bussen inte välte. Det var väldigt skönt. Det enda dumma som hände idag, förutom de obligatoriskt sura kunderna, var väl att Ivan kastade iväg mitt lypsyl och hade sönder korken. Dumma dumma han.

Har inte direkt berättat för någon att jag är i Sverige. Det känns så skönt. Jag har planer nog ändå och det känns bra att inte ha en massa saker att göra och folk att inte göra besvikna. Härligt.

Imorgon är det alla hjärtans dag och det har vi väl alla förberett oss för nu sen senaste gången inget tänkte på det. Själv har jag nog inte varit med personen jag varit intresserad av för tillfället på så där 4-5 år eller något. Känns inte så himla illa faktiskt, kanske får göra det till tradition.

...ska Ivan bli mer som Jesus. Ni vet, älskvärd, god och underbar. Det innebär att han vägrar berätta vad för retsamma saker andra säger till honom så att han blir ledsen.

Förra veckan skulle han bli homosexuell. Det gick sådär. Han är hyffsat homofobisk.

Veckan innan dess skulle han börja laga en massa mat att ta med sig till jobbet varje dag som hans idol, jag, gör. Vi lagade mat ihop en gång. Sen dess har han köpt mat igen.

För några veckor sen skulle han vara spontan, en yes-man. (ja, vi såg filmen och han blev inspirerad) Det var nog den mest lyckade veckan. Då blev vi sprutade med tårgas av polisen och han hamnade på konsert med lite hippiefolk. Nu har han dock gått tillbaka till att vara mer av en maybe-i-don't-know-i'll-ask-somebody-man.



Det är ju bra att killen har mål i alla fall.

Eftersom jag inte än orkar skriva om vad jag oroar mig över skriver jag om detta istället.

Jag kom med en brilliant idé till chefen för ett par veckor sen, men jag var rätt så säker på att han inte riktigt tog mig på allvar, så jag kände att det var dags att ge det ett andra försök.
Jag tycker att det skulle vara en mycket fin idé att ha ett samarbete med t.ex Rädda Barnen eller Läkare utan Gränser på jobbet så att vi kan ha bössor stående där kunderna kan lägga växeln de ändå inte vill ha. Detta var mycket vanligare förr känns det som, men det är ju helt genialt för människor slipper tunga plånböcker och lägger pengarna på något mycket välgörande.

Av någon anledning möttes jag av delade meningar. Vissa tyckte det var en väldigt bra idé, andra suckade och önskade att jag höll käften. De gjorde jag givetvis inte. Det händer inte så ofta.
Chefen lovade i alla fall att kolla upp möjligheten för det och återkomma. Viket han gjorde idag.
Vi har inte lov att upprätta sådana samarbeten. Det är helt idiotiskt, småsint och jävligt konstigt.

Jag blev så klart väldigt besviken, jag hade verkligen sett fram emot att ringa och sätta upp ett samarbete, men nu fick jag inte det. Det ifrågasattes och någon sa på skämt att jag kunde ju ringa huvudkontoret och ta upp det med dem. Det tänker jag göra sa jag.

Och det ska jag.

Idag upptäckte jag något konstigt. Obehagligt, if you will.

När jag blir uttråkad eller rastlös städar jag.

Det är verkligen inte något jag är känd för och jag vet inte riktigt vart det kommer ifrån. När det först började hända trodde jag det bara var ett konstigt ryck till följd av att jag precis flyttat hemmifrån, men nu har månaderna gått ett tag och efter att ha lämnat Simpson för att gå ut i köket och göra fint efter två dagars matlagning och till slut märka att man städat hela skiten och nu har Alla Älskar Raymond börjat istället, då vet man att något konstigt har skett. Jag tycker inte ens om det programmet.

Det har du hänt två gånger på 1½ vecka. Vem vet vad som väntar härnäst...