Jag påpekade det för kunderna och de gav mig smått nervösa/roade leenden tillbaka.
Trots skrocken satte jag mig på buss i 4 timmar för att ta mig hem till mamman och pappan. Tur att de blev glada, för det är förundrande tråkigt att sitta där, hur mycket man än underhåller sig själv. Tittade på säkert tusen avsnitt med Desperate Houswives innan dvd-spelaren dog.
Vad jag skulle komma fram till var i alla fall att bussen inte välte. Det var väldigt skönt. Det enda dumma som hände idag, förutom de obligatoriskt sura kunderna, var väl att Ivan kastade iväg mitt lypsyl och hade sönder korken. Dumma dumma han.

Har inte direkt berättat för någon att jag är i Sverige. Det känns så skönt. Jag har planer nog ändå och det känns bra att inte ha en massa saker att göra och folk att inte göra besvikna. Härligt.

Imorgon är det alla hjärtans dag och det har vi väl alla förberett oss för nu sen senaste gången inget tänkte på det. Själv har jag nog inte varit med personen jag varit intresserad av för tillfället på så där 4-5 år eller något. Känns inte så himla illa faktiskt, kanske får göra det till tradition.