På grund av både världslig och personlig ekonomikris har Hanna och jag bestämt att det nog vore bäst om vi fick en släng av anorexi. Det skulle underlätta en hel del för oss, speciellt nu när vi har så mycket utgifter och så mycket att göra att vi egentligen inte har tid för sånt trams som att äta.
Det finns bara ett problem.
Jag är en väldigt dålig anorektiker.
Klarade inte ens en dag, utan slängde nyss in pizzan som blev över från igår i micron och vräkte i mig till jag nästan skämdes. Nästan.

Tror jag har mycket mera fallerhet för bulimi faktiskt. Det hjälper ju dock väldigt lite utgiftsmässigt sett, vilket gör att vi är tillbaka där vi startade igen.

Oj, aj. Den som ändå hade lite bättre självkontroll, ägde en felande våg och en spegel från lustiga huset...