Jag har fått mina föräldrar att skaffa Skype så att vi kan prata utan brutala konstnader. Dessutom kan man då ha videosamtal vilket alltid är lika trevligt.

Ikväll fick jag dock följande sms av mor:
"Jag längtar efter dig och nu är det sent och du vill inte prata med mig på skype. Imorrn kanske? Puss M"

Med skammen och längtan i hjärtat kastade jag mig givetvis in på Skype. Har ju faktiskt försökt prata med henne där flera kvällar nu, men hon har inte varit inloggad.
Så blev det i alla fall en liten pratstund. Stackars Pepsi (hund) blir lika upphetsad och förvirrad varje gång vi gör det. Märks att till och med hon saknar mig :)

En stor bonus under kvällen var att jag även fick pratat lite med Tove, min älskade självfrände här i livet. Har vi tur och skicklighet lyckas vi nog träffas och åtminstonde ge varandra en kram närsta helg när jag är i Sverige. Har inte träffat henne på X antal månader och det börjar kännas riktigt ordentligt.
Har heller inte träffat Lina på skammligt länge och på grund av sent arbete denna vecka blev det uppskjutet ännu längre... Det gör ont i mig, men vad kan man göra? Vi bor ju trots allt i olika länder. Och den lilla underbara sångfågeln är ju i full gång att skaffa sig både fans-skara och intelektuella poäng på diverse sätt, så då blir det inte alltid så mycket tid över till annat.

Nu är det dags för sömn.
Rea på förra årets julutstyrsel i din närmsta Clas Ohlson butik. Skynda skynda!