Under de senaste veckorna har jag blivit utsatt för eller åskådare till en väldig skillnad i bredd av hämndlystenhet.
Jag tänkte dra tre exempel.
Jag börjar med det värsta.

1. Mr Personligt Vendetta - Amir

Som jag nämnt tidigare fick Hanna lite oväntade problem med sin före detta rumskompis. Det började med liten romans, fortsatte i vänskap som gick över til kyla vilken ledde vidare till ovänskap som slutade i total hysteri och katastrof.
Ska inte dra alla detaljer, dels för att jag inte vet dem alla och dels för att det skulle ta för lång tid och jag är trött och vill duscha, men jag kan berätta att det har försvunnit mat, knappar på laptopar har flugit och det har även ägg. Ner på trottoaren. Där Hann precis höll på att packa in sina grejer i en bil för att köra hit med dem.
Mystiskt...

2. Mr Svårsvald Stolthet - Tore

När mina föräldrar för en månad sen var här och hälsade på tog vi en tur till mitt jobb, dels för att de ville se hur de såg ut och dels för att vi skulle handla lite. Man kan alltid hitta något intressant på C-O. (VARNING! "Smyg"reklam!) När vi var där kom min mor med den brillianta idén att vi kunde driva lite med en av mina kollegor. Jag valde ut ett offer jag trodde skulle vara kul att leka lite med och mamma gick fram och var jobbig och intelligensbefriad kund en liten stund. När han sedan förstod att vi drev med honom var den första reaktionen ganska lam. Han log lite men såg mest förvirad ut. En liten stund senare log han lite åt saken.
Några veckor senare får vi ett konstigt samtal på jobbet som jag svarade på som visar sig vara en busringning från en av de stora norska kanlalerna. (Fråga någon gång så ska du få detaljerna) Vi tyckte det var kul när vi fick reda på det och alla skrattade. En vecka senare kommer Tore fram till mig, ser mig rakt i ögonen på det där skrämmande sättet han är bra på och säger att för ett tag sedan drev jag med honom och det tyckte han inte om, därför skickade han radiokillarna på mig. Otroligt kul om du frågar mig!
Jag är dock inte helt säker på att det faktiskt var han. Andra blev lite skeptiska och han bara ler lurigt om man frågar. Men jag gillar att tänka att det var hans påhitt.'

3. Mr Wannabe Badboy - Ivan

Som de flesta som umgås med mig vet är jag ibland något av en pojkflicka. Jag pratar gärna högt och gör mig till och syns en hel del. Detta tar många som stor självsäkerhet eller kaighet och på jobbet har jag lite fått stämpeln Badgirl. Detta tycker väl jag inte stämmer helt, men det är lite kul och jag driver gärna med det.
Någon som gärna hade haft mer av den varan men som inte riktigt lyckas är Ivan - hela C-O's lilla gullegubbe. Alla älskar om Ivan som är en än större clown än jag och alltid har något lurigt för sig. Men ingen tycker att han är särskillt tuff. Älskvärd - ja, underbar - ja, söt som ett smultron - ja (häromveckan fick han 100 kr avdrag på tandläkarräkningen "för att han var så söt att hon kunde äta upp honom"), men tuff/badboy - nej.
Detta har gjort honom lite putt och när folk har börjat försvara honom när jag retats med honom har han tagit det som en förolämpning och försökt att ändra lite på den bilden. Efter att först ha försökt övertyga genom att berätta om elaka saker han gjort i det förflutna, och misslyckats, gick han över till att försöka sätta ord till handling. Detta resulterade i bland annat kommentarer som "Din jacka är ful", nedputta varor när man försöker städa, försök till att förstöra olika företagande och annat smått och gott. Allt detta snart återföljt av stora ursäkter och förlåt och "jag ville bara visa att jag kunde var elak!" , vilket givetvis förminskade försöken till väldigt gulliga uppmärksamts försök.


Detta är ingen direkt vetenskaplig studie, uta blott en tyken jentes iaktagelser och bedömningar och får läsas på det sätt som helst önskas.
Själv tycker jag att de hela är en väldigt roande studie i hämnd.