Herre vad tiden går fort!
Samtidigt känns det som jag varit i Sverige jättelänge nu. Jag gör någonting hela tiden och minns knappt vad jag gjorde dagen innan. Underbart och fullbokat men kunde kanske önska att jag hade lite mera tid så jag slapp stressa så och få dåligt samvete över saker jag inte får gjort.

Har samlat på mig lite bilder också som kanske kommer upp nån gång, men jag lovar inget och jag varnar i förebyggande syfte alla känsliga läsare. De är lite konstiga. Det blir lätt så när jag festar med de där pojkarna jag tycker så mycket om.

Huvudet känns lite som kola men vad som händer just nu är att jag måste packa ihop lite grejer som ska åka till Oslo imorgon med Hanna och Edie. Hanna ska köra dit grejer och Edie ska hämta hem grejer. Jättebra tillfälle för mina grejer att åka snålskjuts.

På tisdag ska jag ha släktkalas, på onsdag är det nyår och det blir väl middag/fest någonstans, på torsdag åker jag tillbaka till Oslo, på fredag är det jobb igen och på lördag är det födelsedagsfest med Oslogänget. Ser fram emot alla dagar och önskar att de vore fler.
Samtidigt saknar jag mitt Oslo-liv och mina vänner nu så det ska bli skönt att åka tillbaka också.

Dessutom ska jag folkbokföra mig.

Shit vad mitt tangentbord håler på att ge sig. Jobbigt.

God Jul!
Hoppas alla får en underbar dag!
Det tänker jag ha.

Okay, nu är jag faktiskt lite rädd.
För en vecka sen hade de på tv katastrofinsatta sändningar om en brand i Oslo nära där ja bor. 7 personer omkom och än fler blev skadade.
Nu fick jag höra om en till brand i precis samma kvarter. Detta ligger alltså ungefär 500 m från där jag bor. Jag fick lite ont i magen nu...

Ni fattar inte va hightech jag är just nu!
Jag sitter i en buss. Med en dator. Och surfar på nätet!
Fatta va ball! Så har vi det inte ens hemma i lägenheten den mesta av tiden.
Jag kan surfa så mycket porr jag vill och ingen kan säga något. Och det kostar inte mig något!
Grymt...

Jag är alltså på väg till Sverige.
Det var bara det jag ville säga.

Under de senaste veckorna har jag blivit utsatt för eller åskådare till en väldig skillnad i bredd av hämndlystenhet.
Jag tänkte dra tre exempel.
Jag börjar med det värsta.

1. Mr Personligt Vendetta - Amir

Som jag nämnt tidigare fick Hanna lite oväntade problem med sin före detta rumskompis. Det började med liten romans, fortsatte i vänskap som gick över til kyla vilken ledde vidare till ovänskap som slutade i total hysteri och katastrof.
Ska inte dra alla detaljer, dels för att jag inte vet dem alla och dels för att det skulle ta för lång tid och jag är trött och vill duscha, men jag kan berätta att det har försvunnit mat, knappar på laptopar har flugit och det har även ägg. Ner på trottoaren. Där Hann precis höll på att packa in sina grejer i en bil för att köra hit med dem.
Mystiskt...

2. Mr Svårsvald Stolthet - Tore

När mina föräldrar för en månad sen var här och hälsade på tog vi en tur till mitt jobb, dels för att de ville se hur de såg ut och dels för att vi skulle handla lite. Man kan alltid hitta något intressant på C-O. (VARNING! "Smyg"reklam!) När vi var där kom min mor med den brillianta idén att vi kunde driva lite med en av mina kollegor. Jag valde ut ett offer jag trodde skulle vara kul att leka lite med och mamma gick fram och var jobbig och intelligensbefriad kund en liten stund. När han sedan förstod att vi drev med honom var den första reaktionen ganska lam. Han log lite men såg mest förvirad ut. En liten stund senare log han lite åt saken.
Några veckor senare får vi ett konstigt samtal på jobbet som jag svarade på som visar sig vara en busringning från en av de stora norska kanlalerna. (Fråga någon gång så ska du få detaljerna) Vi tyckte det var kul när vi fick reda på det och alla skrattade. En vecka senare kommer Tore fram till mig, ser mig rakt i ögonen på det där skrämmande sättet han är bra på och säger att för ett tag sedan drev jag med honom och det tyckte han inte om, därför skickade han radiokillarna på mig. Otroligt kul om du frågar mig!
Jag är dock inte helt säker på att det faktiskt var han. Andra blev lite skeptiska och han bara ler lurigt om man frågar. Men jag gillar att tänka att det var hans påhitt.'

3. Mr Wannabe Badboy - Ivan

Som de flesta som umgås med mig vet är jag ibland något av en pojkflicka. Jag pratar gärna högt och gör mig till och syns en hel del. Detta tar många som stor självsäkerhet eller kaighet och på jobbet har jag lite fått stämpeln Badgirl. Detta tycker väl jag inte stämmer helt, men det är lite kul och jag driver gärna med det.
Någon som gärna hade haft mer av den varan men som inte riktigt lyckas är Ivan - hela C-O's lilla gullegubbe. Alla älskar om Ivan som är en än större clown än jag och alltid har något lurigt för sig. Men ingen tycker att han är särskillt tuff. Älskvärd - ja, underbar - ja, söt som ett smultron - ja (häromveckan fick han 100 kr avdrag på tandläkarräkningen "för att han var så söt att hon kunde äta upp honom"), men tuff/badboy - nej.
Detta har gjort honom lite putt och när folk har börjat försvara honom när jag retats med honom har han tagit det som en förolämpning och försökt att ändra lite på den bilden. Efter att först ha försökt övertyga genom att berätta om elaka saker han gjort i det förflutna, och misslyckats, gick han över till att försöka sätta ord till handling. Detta resulterade i bland annat kommentarer som "Din jacka är ful", nedputta varor när man försöker städa, försök till att förstöra olika företagande och annat smått och gott. Allt detta snart återföljt av stora ursäkter och förlåt och "jag ville bara visa att jag kunde var elak!" , vilket givetvis förminskade försöken till väldigt gulliga uppmärksamts försök.


Detta är ingen direkt vetenskaplig studie, uta blott en tyken jentes iaktagelser och bedömningar och får läsas på det sätt som helst önskas.
Själv tycker jag att de hela är en väldigt roande studie i hämnd.

Vårt internet är helt sjukt dåligt. Kan knappt användas alls. Vår kabel-tv fungerar heller inte. Tror du att företaget med ansvaret svarar i telefonen? Givetvis inte...

Ursäktar för frånvaron, men inte mycket att göra när saker blir som de blir.

Var ute med ett gäng från jobbet på lönningspils igår. Svintrevligt och härligt att upptäckte fler och fler sköningar i jobbkretsen. Vissa som i butiken verkar lite reserverade och småtråkiga blommar upp och blir helhärliga efter en öl eller två. Underbart.

Nu ska jag iväg till julbord på dansklubben Edie och jag är med i. Med mig har jag inte bara dansskor och ett glatt humör, utan även en present för 20 kr och en liten personlig sak. Jag anar hopparningar och kavaljerer i mossen...

Nej nu måste jag dra. Skål för en riktigt svettig danskväll och glad lucia på er alla! :D

Så var de bestämt. Hanna flyttar in på onsdag.

Den förutspådda idyllen har vittrat. En efter en har de söta och trevliga rumskompisarna alla gått vägen från helylle till helvete. När flera privata ting blivit pillade på och nu även förstörda är situationen ohållbar. Så Edie och jag välkomnar med öppna armar. Lite nervöst och osäkert med organisering och sånt men kul att ha ett mini-kollektiv ett tag.

Det löser sig på ett eller anna sätt. Jag läste i en bok en gång att det är sånt här vänner gör.

Nej nu får jag allt ta och skärpa mig!

Jag bloggar på tok för sällan och verkligen för dåligt när jag väl gör det. Skam att ens kalla det blogging.
Det är tur att jag ändå har så pas omtänksamma och tjatiga föräldrar att jag de får mig att ta mig samman. Igår kväll fick jag detta mail:

"Hej! Lever du eller? Vi öppnar din blogg flera ggr per dag, men inte ett livstecken. Pappa tror faktiskt att det är Ivans fel. Hör av dig!!!

Kram o klem!

Mor"

Samtdigt som jag måste göra ungefär hälften av min läsarskarabesviken (ja, det betyder er, mamma och pappa. Och möjligtvis också dig, Hanna?) så har min frånvaro tämligen lite med Ivan att göra. Åtminstonde inte specifikt honom.
Som jag skrevi förra veckan händer det väldigt mycket. Men det är ju ingen vidare beskrivning och som jag nämnde tidigare ingen vidare blogging heller, därför tänkte jag specificera lite...

- Varje tisdag dansar jag. Eller jag gjorde i alla fall. Nu är kursen slut, men jag hoppas på at springa på en del socialdanser och funderar även på att börja träna med tävlings-dans-folket på fredagar.

- Hanna bor i Oslo och tar en mumsig del av min tid lite då och då. Ett mycket trevligt uppehåll som förgyller denna mörka (rent ljusmässigt då alltså) vardag.

- Ola och en del andra på jobbet har dille på att ta en kaffe-eller-öl-på-Fellini-efter-jobbet minst 1 dag i veckan. Plus bowling minst en gång i månaden. Plus annat som dyker upp.

- Vårt stulna internet fungerar skitdåligt. Detta bidrar till nerdrag i bloggande.

- Vår TV har slutat fungera. Andra människor har tv. Andra människor har munnar och hjärnor som tillsammans kan skapa samtal och ibland även trevlig atmosfär. Detta är mer spännande än att sitta hemma och förmultna.

- En lägenhet tar lite tid att hålla koll på! Tvättning, diskning, matlagning och sånt har ju tidigare skett helt automatiskt med hjälp av någon magisk maskin eller liknande. Nu när jag måste lära mig hur allt fungerar och sedan även genomföra det med hopp om gott resultat tar det ibland mer tid än önskvärt.

Nu har ni i vart fall fått lite bortförklaringar. Nu kan jag även bidra med lite bilder från de senaste veckorna för att lätta upp stämningen.



Ivan efter ett lyckat kast



Kos på Fellini



Ännu mer Fellini



Mamma, pappa + galen katt på besök



Men kom igen nu... Se liiiite glada ut i alla fall...



Suck.. Ni är hopplösa...



Frognerparken. Där finns det nakna människor.



Och mina föräldrar. Som pussas under en galen man som dödar bebisar.
De är sånna romantiker...



Actionkatten Disa!



Kan även nämna att helgens julbord blev väldigt lyckat. Fick äta och dricka gott, se ett riktigt bra fakiruppträdande och ett par riktigt fina bröst tillhörande en tjej som tappade klänningen på dansgolvet.
Score!

Så där ja, då har jag gjort det också!
Hoppas ni är nöjda i några dagar nu :)

Imorgon åker jag til Sverige. Ska bli härligt!